Dag 2 - Första kärlek
Då kommer frågan, vad är kärlek?
Det första som jag verkligen älskade, som jag kommer ihåg, var en röd cykel jag fick på julafton när jag var kanske en fem sex år. Den var så cool. En killcykel, såklart. Hade man bara killkompisar så ja... Och juste, innan det hade jag ju en råtta, gosedjur, som var med mig överallt. Och en stor höna, haha.
Och sen var det ju våran hund. Marko. Världens underbaraste schäfer. Och sen har vi ju pappa. Så som jag var pappas lilla flicka. Pappa och pappas garage var stora kärlekar. Och sen var det min skolväska jag fick när jag började i första klass. Och en massa annat materiella saker.
Och sen kom dom ju. Killarna haha. Och där har det gått fram o tillbaka så många gånger. Jag var kär i de flesta och jag bytte väl kanske varje månad, eller oftare. Att läsa gamla dagböcker är högst intressant... Jag och min bästa kompis vi satt o bläddrade i skolkatalogen o valde vilka vi var kära i. Haha.
Och livet var ju så orättvist. För jag förblev ju singel och olyckligt kär, hela grundskolan. Ja, visst fanns det en speciell kille där och visst var det superkul och allt, men vafan, något fel på mig var det väl? ALLA hade ju pojkvän och så var det bara.
Sen bara en dag, första året på gymnasiumet, i november så var jag hemma hos min kompis Oliver. Och jag satt på hans MSN och skrev med en udda kille. Och när jag kom hem fick jag hans MSN och vi fortsatte att prata över nätet. Och pratade, åh vad vi gjorde det. VARJE dag i tre månader, direkt efter skolan och sen till läggdags. Nonstop. Jag överdriver inte. Och sen, sportlovet i februari, 14 februari 2009, ja då åkte jag och Oliver dit. För att träffa Robin. Som var och är, min första riktiga kärlek.
En kille som ger mig så mycket här i livet och hjälper mig att utveckla mig som person, hela tiden. Och jag älskar honom. Så helvetes mycket. Och det är verkligen min första kärlek. Min finaste och min bästa vän. Jag är så glad att han fick vara min första kärlek. För att han är perfekt (förutom att han bor på Åland!)
Det första som jag verkligen älskade, som jag kommer ihåg, var en röd cykel jag fick på julafton när jag var kanske en fem sex år. Den var så cool. En killcykel, såklart. Hade man bara killkompisar så ja... Och juste, innan det hade jag ju en råtta, gosedjur, som var med mig överallt. Och en stor höna, haha.
Och sen var det ju våran hund. Marko. Världens underbaraste schäfer. Och sen har vi ju pappa. Så som jag var pappas lilla flicka. Pappa och pappas garage var stora kärlekar. Och sen var det min skolväska jag fick när jag började i första klass. Och en massa annat materiella saker.
Och sen kom dom ju. Killarna haha. Och där har det gått fram o tillbaka så många gånger. Jag var kär i de flesta och jag bytte väl kanske varje månad, eller oftare. Att läsa gamla dagböcker är högst intressant... Jag och min bästa kompis vi satt o bläddrade i skolkatalogen o valde vilka vi var kära i. Haha.
Och livet var ju så orättvist. För jag förblev ju singel och olyckligt kär, hela grundskolan. Ja, visst fanns det en speciell kille där och visst var det superkul och allt, men vafan, något fel på mig var det väl? ALLA hade ju pojkvän och så var det bara.
Sen bara en dag, första året på gymnasiumet, i november så var jag hemma hos min kompis Oliver. Och jag satt på hans MSN och skrev med en udda kille. Och när jag kom hem fick jag hans MSN och vi fortsatte att prata över nätet. Och pratade, åh vad vi gjorde det. VARJE dag i tre månader, direkt efter skolan och sen till läggdags. Nonstop. Jag överdriver inte. Och sen, sportlovet i februari, 14 februari 2009, ja då åkte jag och Oliver dit. För att träffa Robin. Som var och är, min första riktiga kärlek.
En kille som ger mig så mycket här i livet och hjälper mig att utveckla mig som person, hela tiden. Och jag älskar honom. Så helvetes mycket. Och det är verkligen min första kärlek. Min finaste och min bästa vän. Jag är så glad att han fick vara min första kärlek. För att han är perfekt (förutom att han bor på Åland!)
Första bilden, av många, på mig och Robin
Kommentarer
Trackback
