Emma Nordgren - Fotoblogg

Visste ni, att det gör så jävla ont att räkna själadelar? När själen delas i hundramiljoner bitar och man måste hitta alla delar för att det ska bli helt. Då gör det så ont. 

Jag har bott i Oslo nu i 265 dagar. Herregud. Vilka jäkla dagar. 265 dagar som har varit förmodligen de bästa i mitt liv. Det har varit 265 dagar av vin, skratt, tårar, pojkar, nya vänner och en massa jobb. Förtvivlan och stora drömmar, förhoppningar och förvirring. Att ta det steget att åka hit, flytta till en ny stad och bo i ett kollektiv har varit så fruktansvärt galet bra. Jag är så glad att jag gjorde det, att jag åkte iväg och gjorde något med mitt liv. Jag kommer för alltid att kunna se tillbaka på dessa varma dagar och le, skratta med hela själen och vara så nöjd. Det har varit en livsresa utan dess like. Förmodligen skulle jag inte göra något annorlunda, förutom att ha startat det hela tidigare.

 

Att åka hem nu känns väldigt vemodigt och tungt. Jag vill inte åka härifrån, jag vill inte lämna alla dessa fina människor som jag har lärt känna och jag vill inte gå tillbaka till mitt gamla liv. Det hela med att bo hemma igen känns tungt, att åka tillbaka till en liten stad där jag inte har något att hämta är inte något jag ser fram emot. Men jag ska ändra mitt synsätt, försöka att se hemresan som något positivt, en möjlighet att skapa nya bekantskaper och att utvecklas på ett annat sätt. Det finns mycket med att flytta hem som är bra, att få vara nära familjen och att ha hemmakänsla. Att få umgås med min bästa vän och att få möjligheten att köpa billigare alkohol.

 

Jag kan nog inte ens beskriva vad Oslo har gjort med mig. Hur mycket jag har förändrats och utvecklats som person. Att gå från att vara en asocial skogsmulle till en av festens självklara högpunkter, det känns så underbart. I den här staden, men främst i det här kollektivet, så har jag lärt känna så många människor som är så genuint vackra och underbara. Människor som faktiskt tycker om mig för den jag är. Jag har träffat så få sådana människor innan att det känns konstigt att det nu kryllar av dom runt omkring mig. Jag förstår inte varför jag är så galen att jag nu ska lämna er alla, lämna den kärlek jag känner till var endaste en av er och lämna det bästa som har hänt mig.

 

Jag har träffat en underbart snygg blondin som älskar livet och alltid har glimten i ögat, under sin fina pannlugg. Hon älskar att festa och vill alltid hitta på saker, åh vad hon är underbar. Vi har delat så många skratt och danssteg till olika låtar att jag inte kan minnas allt. Du har ingen aning hur mycket du har betytt för mig, hur mycket jag uppskattar att vi fick träffas.

 

Jag träffade även en bitig rödhårig dam, som lyfte upp hela min höst. Kaffe, cigaretter och pojkar har varit det som vi har haft. Denna kvinna och den hösten får mig att le, här har jag någon som verkligen kickade igång min festperiod i Oslo. Även om vi har kommit i från varandra nu så älskar jag dig, för du var min första riktiga vän här i Oslo, min första vän som jag frivilligt har valt att ha kvar i mitt liv utanför skola och andra plikter.

 

De killar som jag har bott med har alla varit fina. Särskilt en norrlänning som jag älskar att vara med. Med honom är jag så trygg och det är han som jag vill berätta alla mina pinsamma sexeskapader för. Jag vet att han inte dömer mig och att prata med honom är bra, för jag får alltid de bästa svaren tillbaka. Han ska veta att han har betytt så fruktansvärt mycket för mig, han var den som gjorde att jag insåg att det finns killar som faktiskt älskar mig för mig, med alla mina jobbiga och fula sidor. Tack.

 

Min bästa killkompis träffade jag också här. Under våran period tillsammans så har vi gjort det mesta, skrattat åt det mesta och kommenterat på allt. Vi är klubben med insyn i allt och vi har alltid en åsikt. Den killen är den kille som har stöttat mig gränslöst och lyft upp mig så många gånger att jag inte vet hur jag någonsin ska kunna ge tillbaka det.

 

Jag har hittat en kvinna som är som en annan del av mig, vi delar samma bistra synsätt på mycket och vi har så kul tillsammans att jag inte vet hur jag ska beskriva det. Efter en galen vinkväll på brandtrappan med för många galenskaper under kvällens gång så fann vi varandra. Ute i ett mörkt Oslo så insåg vi att det var vi helt enkelt, vi hör ihop på något sätt. Hon är en självklarhet i mitt liv och jag vet att hon alltid kommer att finnas här, tack.  Ord kan inte förklara vad jag känner för dig så jag låter det bara vara här.

 

Och självklart alla er som jag kände sen tidigare som jag har återigen fått träffa här. Ni är ju nästan de bästa. Ni som funnit i mitt liv i många år sen innan och som fortfarande finns här. Den här staden har återigen fört oss samman och det är ju helt fantisktiskt. Ni alla är bäst. Bäst, bäst bäst.

 

Oj.

 

Alla som jag har bott med. Tack för att ni fanns där. Tack för att ni stod ut med mig och tack för att vi har gjort tillsammans. Jag kommer inte glömma en endaste av er, hur fina ni är. Hur genuint vackra ni alla är, för det är ni. Snygga människor har det inte varit dåligt av. Från första stund har ni varit så bra, jag blir tokig bara jag tänker på det! Alla har bidragit med olika fina kvalitéer, bidragit med något till våran kollektivfamilj. Till min Oslofamilj.

 

265 dagar av galenskap. Av randomness. Av kärlek.

 

De pojkar jag har mött och blivit förälskad i, de tjejer som har stöttat mig och som alltid har funnits där med bra ord och visa meningar, ni är fantastiska. De som på min sista tid på mitt jobb har varit där och gjort det speciellt, vad ni är bra. Speciellt du, min svenska skiftledar kamrat. Så jag kommer sakna dig och de skratt vi har haft på jobbet. Glöm inte att du är värdefull och att du är en riktigt bra kvinna.

 

Jag har gjort allt i Oslo. Verkligen allt. Jag har druckit vin tills jag har somnat, rökt tills halsen har gått sönder, älskat tills jag har velat spricka, skrattat tills jag inte har kunnat andas, tränat tills det känns som om benen ska falla av, jobbat så mycket som jag inte ens trodde var möjligt. Jag har spenderat pengar som en galning, om någon skulle ta och kolla mitt kontoutdrag för de senaste 265 dagarna skulle man nog kunna se att det är samma summa pengar som skulle kunna försörja ett mindre stad i ett utvecklingsland, det är verkligen helt galet. Allt har hänt i den här staden, allt som jag har någonsin önskat mig och visst fanns det dagar då jag har vaknat upp med ångest, men de är verkligen överskuggade av allt det oångestfyllda som har skett här.

 

Det är verkligen med hjärtat i halsen som jag lämnar mitt kära Oslo, min älskade kollektivfamilj, de fina vännerna runt om i staden i sunkiga lägenheter och spontaniteten som ligger i luften. 265 vackra dagar.

 

Tack alla. Tack för att ni såg mig och tack för att jag fick lära känna er alla. Nu blir det nya äventyr och nu blir det nya bekantskaper. Men jag kommer inte glömma er, för alltid ligger ni här. Jag älskar Oslo. Jag älskar allt som Oslo har gjort för mig. Jag älskar den jag blev av Oslo. Det har bara helt enkelt varit perfektion här.

 

 

Ja. Läs här om ni vill. Då och då kommer det att komma upp livet. Från mitt nya liv. Som är mitt gamla. Fast ändå annorlunda.

Men de stora nyheterna är ju i alla fall att jag är tillbaka. Trots att det regnar idag. Så ni vet.

EDIT

Skojar bara. Den här bloggen är körd.

Finns massor att skriva sen igår kväll (...). Jag arbetar hårt för att hinna med säsong 5 av GA innan veckans slut, fast det borde inte vara några problem, kommer bli ganska mycket resande imorrn och i slutet av veckan. Travel travel travel. Jag gillar att resa och ha mina tankar för mig själv, fast jag önskar det fanns en säng på båten. Skulle gärna kunna hoppa i sängen med nån random full ålänning, allt för en sovplats!!! Lovar, ska hänga en skylt runt min hals där det står "sovplats sökes, skänker en platta VALFRI öl". Borde ju få nån att nappa...

Miss my baby

Min första riktiga kyss: Var minnesvärd
Kärlek är: Livsglädje
Jag tänder på: Kunskap, en hjärna, humor, intellekt
Det sexigaste yrket är: Egentligen måste jag väl säga elektriker haha. Nej men kock tror jag. Eller nått där man verkligen involverar sig med människor.
Det är charmigt när: Ens pojkvän slår en på rumpan och säger att jag borde heta fetto-bettan (not). 
När jag borstar tänderna: Blir det luddrigt.
När jag lagar mat: Sjunger jag.
Jag är rädd för: Glasspinnar
Den värsta känslan är: När någon man älskar blir illa, skadas eller försvinner från jorden.
Den bästa känslan är: När något händer som man har längtat efter länge. Eller när man får kärlek. Eller bara något så enkelt som att få somna med den man älskar. Eller att få träffa sina vänner och känna sig lycklig.
Jag är bäst på: Att blanda drinkar. Serri, jag är bästa drinkmixarna jag känner!
Om jag var ett djur skulle jag vara: En uggla, dom är väl kloka nattdjur?
Om jag va en insekt skulle jag vara: Vet inte, någon som man antingen hatar eller älskar, för sån är jag.
Om jag vore ett redskap skulle jag vara: En mixer!
Det finaste som finns är: Att sitta i en solstol med den man älskar under en filt och kolla på solnedgången.
I sommar: Jobbade jag mycket och planerade min flytt till Åland.
Sist jag grät var: Haha, jag gråter varje dag. Så senast var väl igår kväll.
Jag kan: Allt? I am me, and I am the best, höhö
Jag kan inte: Erkänna att jag har fel.
När jag vill tänka går jag: och lägger mig i sängen.  
När jag bakar så bakar jag: Muffins eller schackrutor
Min mobiltelefon är: helt fungerande
När jag vaknar på morgonen: Ligger jag kvar ett tag till o tar fram datorn.
Innan jag går och lägger mig: Dagdrömmer jag väldigt mycket
Just nu tänker jag på: Hur dags jag ska åka till stan idag.
Bebisar är: Ett underverk.
Idag har jag: Gått hela vägen till Godby, fram och tillbaka!
Ikväll: Ska jag till Robins farmor och äta tårta.
I morgon kommer jag: Längta så mycket tills mamma o Sara kommer på torsdag.
Jag vill verkligen: Lyckas med fotograferingen.

En liten båt i en liten sjö (eller så är det möjligtvis östersjön, haha (skrev först medelhavet, daaaah)). 

Idag har massor hänt. Jag har städat hela mitt hus. Jag har gått ut med en hund. Jag har lagat mat. Jag har stickat lite. Jag har ätit ben&jerrys. Jag har eldat. Jag har gjort korsord. 

...

Ja, ni ser ju, fullt upp heeeeela dagen. Imorrn söndagsjobba, vilket på Åland är 4 timmar. Sen är det bio med Sanna. Och om mindre än en vecka så kommer min mamma och Sara hit. Niceolineen!

Har varit rikitgt ruggväder inatt, jag har verligen trott att ett träd ska blåsa ner på huset, det har riktigt ryckt i väggarna. Men vi överlevde, och idag är det en fin höstmorgon. Jag skulle egentligen vara hemma idag och ledig, men får jobba ett extra pass som börjar om 20 minuter och här sitter jag med blött hår och utan kläder. Helt klart börjar jag känna lite stress, meeen jag klarar det nog, har inte precis långt till jobbet!

Idag är jag ledig från mitt work, men jag ska snart dit ändå för att köpa lite garn och stickor. Jag ska nämligen sticka mig en mössa. Japp från scratch. Gjorde en i nian och jag älskade den men tappade bort den, så nu ska jag försöka göra en lika dan, för dom är supersnygga. Ni får se sen hur snyggt det är! Och ganska easy to do, fast jag kommer inte ihåg hur man lägger upp maskor eller gör en resårsticking, men jag lär nog lista ut det. Det är väl som att cykla?!

Slänger upp en gammal bild på mig själv, vill ta lite snygga självporträtt, men tycker verkligen det är svårt att få till det bra! Lite lättare nu när jag har fjärrutlösaren, men ändå. Nä, nu till Mattssons o skaffa garn!

Är verkligen sugen på att fota, men när jag kommer hem från jobbet så är det mörkt ute, eller om jag är ledig så har jag ingen aning om vad jag ska fota. Vill ha människor, men jag kan ju inte bara sno på mig ett par kroppar liksom. Uuuuäääh idag är mitt liv tråkigt.