Emma Nordgren - Fotoblogg

Vill bara snabbspola tiden gånger sjuhundra. Är så trött på allt just nu och jag står verkligen still. Inget fungerar som det ska och jag är verkligen klar med allt det här. Så klar med allt som jag har gjort tidigare, alla vanor, alla människor. Tror att en förändring vore på sin plats och det kommer snart. Planeringen är på gång och snart klar, jag vill iväg! Nu nu nu!

Eller så vill jag bara kolla på True Blood hela dagen och äta choklad. Var länge sedan jag suktade efter choklad, men nu är det så svårt att motså. Det finns alltid alldeles för mycket frestelser i mitt liv. Min resa går sakta, neråt ja, men väldigt sakta.

Och jag tror att det är dags att förflytta mig. På alla sätt japp. Det svamlas, men det behövs nu. Jag är glad. Men så fruktansvärt stillastående. Rastlös. Ser fram emot allt som kommer och alla personer som skall umgås med och lära kännas.

Ha de.

När jag vaknade så sken solen och det var blå himmel.

Hm, det var konstigt...

Det känns så tomt. Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva det. Jag kom hit med en dröm och en vision. Och det var helt jäkla perfekt. I en lång tid. För att sedan bara crashlanda. Om jag kunde åka tillbaka så skulle jag ta på mig fallskärmen och göra så mycket annorlunda, och så mycket skulle vara exakt samma. Jag kan lova, jag skulle verkligen kämpa. Slåss. Se den stora bilden. Men samtidigt så blir det bra. För man kan behöva annat. Det är jobbigt nu. Det är det verkligen. Men jag tror det blir bra.

Det bara suger att ingen ger en chansen att sörja.

Happ, nu ska du vara glad. Det var längesen. Bara le. Gå vidare. Det är ju inte precis världens största sorg.

Ä shut up, idioter. Speciellt ni i mitt huvud. Ni vet inte

Det är precis efter midnatt. I alla fall i min tidszon.

Igår var det alla hjärtans dag. Jävla jippo. Nähä, någon som är pessimistist? Vilken klyscha. Samma dag som alla andra dagar. Men det är inte vad problemet är.

Idag är det tre år. 

Rättelse

Skulle ha varit tre år. Det känns så otroligt blandat. Allt gör det för tillfället. Och det är bara lite mer än en vecka kvar. sen tar det slut. All jävla misär. Kan man ju hoppas.

För tre år sedan. Åh hå, vad jag var lycklig. Det är helt absurt. Det går inte att beskriva. Och utan att tveka sätter jag mig i sätet igen.

Och det snöar. Fortfarande. Som om det någonsin skulle förändras. Eller sluta.

Ord hit och ord dit. Jag har i alla fall all choklad man kan tänka sig. Bra. Då blir jag fet. Bra. Då fryser jag inte.

Bara att göra något åt det va? Ah precis. Aha heart break. Jag vet inte vad jag ska skriva nu. Det känns pointless. Midnatt kom och midnatt går. Som alla andra nätter. Och jag har aldrig sovit sämre.

Och dom säger att lycka är ett tillstånd. Att vara ensam är också ett tillstånd. Det borde inte vara så svårt att ändra ett tillstånd. Ingen gör det åt mig. Så det är dags. Tillstånd ska förändras. Ett ska bytas mot ett annat. Och det är bara upp till mig. 

Tillstånd leder till känslor. Att vara ensam leder till ensamhet. Lycka leder till lycklighet (om man kan säga så). Och det är då det blir krångligt. Så allt har med tillstånden att göra, inte känslorna. För det kommer sen. Först tillstånd, sen känslor. 

Det snöar. Perfekt.

Jag har klippt mig. Jag ska till jobbet. Utsidan kan vara ett tillstånd. Min ska förändras, och så kommer insidan att bli finfin. Vi hörs. Nu ska tillstånd förändras. 

(Fast det säger inte att jag inte mår skit. För det gör jag. Så många val.)

Singel. Ensam. Fy helvete.

Alltså ni vet när man säger att något kostade ett par hundra kronor ungefär, eller ja nått sånt. Då får man ju en uppfattning, ja ett par hundra kronor är ju liksom ett par hundra kronor (kanske inte absolut 200 kronor, trots att ett par är två).

Hur länge kan en kissemiss slicka på sig själv utan att bli alldeles torr i munnen?

Att snabbspola nu vore underbart. På flera plan. Väldigt många plan. Jag längtar så, till allt som händer i juni. Vill ha juni! Vill inte ha maj! Jag är trött. Jag är hemma från skolan. Jag är trött. På så många plan. Tyvärr.

(Fotad med mobilkamera)

Klockan är över tre och jag tror verkligen att det är dags att sova. Jag är sådär övertrött och nattigt flummig. Hann med mycket under denna kväll/natt. Har saknat evighetslånga msn-konversationer med männiksor långt borta. Sånt är bra att ha under natten! Imorgon är det måndag, jag vill inte ha en ny vecka, men kanske kan det vara en ny start? (som vanligt då, ja ett nytt liv MÅSTE börja på en måndag, haha.)

Frågan är ju bara om man verkligen kan se människor som har känt så pass länge på ett helt nytt sätt, eller sitter det gamla alltid kvar? För det blev ganska omständigt nu. För jag trodde inte att vissa personer skulle kunna förändras så lätt och bara sådär. Hm. Nu har jag lite att fundera på. Oj oj. God natt!

För övrigt, slänger nog in en liten låt soon!