Och där så kom det.
Singel. Ensam. Fy helvete.
Laga ihop det hela
Och det är som om att jag tittar på någon annans liv. Jag flyger högt högt upp och tittar ner. Tittar ner på de röda ögonen och det stora hålet i bröstet. Tittar och ser förtvivlan och ångesten. Hur allting sväller. Hur det flödar. För inte fan kan det vara mitt liv. Mitt fina lilla liv. Som bara kraschat. Fan heller. Bara att bita ihop. Men hålet är ju så pass stort att jag måste laga det med något. Silvertejp? Mm. Eller. Och sen blev det rött igen. Och bortdomnat.
Jävla regnoväder
Det är som om någon drog ut proppen. Poff sa det bara. Och så blev jag här. Andas. Hyperventilerar snarare. Sitter i samma jävla båt igen. Jag vill inte göra dessa val ändå så kommer dom som ett åskoväder över mig och tvingar mig att välja. Det skriker;
VÄLJ EMMA VÄLJ. Och jag ser i panik en tunnel lite längre bort, en annan möjlighet och jag vill bara sringa fram, spola fram och se slutet. Men slutet är inte här. För det är mitt i kaoset och jag måste välja. Och hur fan ska man kunna välja nu? När åskovädret bara trycker på. Och väljer jag inte snart så kommer det börja regna. Som fan. Och det kommer bli kallt. Att bo på gatan alltså.
Jag vet inte
Jag vet inte alls vad som händer nu. Hur det händer. Varför och när. Jag vill styra själv. Över mitt liv. Och nu är det piss. Piss. Piss. Piss. Känns... Jättebra. Val och beslut och den största av sorg. Har ingen aning. Ingen aning alls. Fan-helvetes-piss-kuk.
