Emma Nordgren - Fotoblogg

När jag vaknade så sken solen och det var blå himmel.

Hm, det var konstigt...

Det känns så tomt. Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva det. Jag kom hit med en dröm och en vision. Och det var helt jäkla perfekt. I en lång tid. För att sedan bara crashlanda. Om jag kunde åka tillbaka så skulle jag ta på mig fallskärmen och göra så mycket annorlunda, och så mycket skulle vara exakt samma. Jag kan lova, jag skulle verkligen kämpa. Slåss. Se den stora bilden. Men samtidigt så blir det bra. För man kan behöva annat. Det är jobbigt nu. Det är det verkligen. Men jag tror det blir bra.

Det bara suger att ingen ger en chansen att sörja.

Happ, nu ska du vara glad. Det var längesen. Bara le. Gå vidare. Det är ju inte precis världens största sorg.

Ä shut up, idioter. Speciellt ni i mitt huvud. Ni vet inte

Det är precis efter midnatt. I alla fall i min tidszon.

Igår var det alla hjärtans dag. Jävla jippo. Nähä, någon som är pessimistist? Vilken klyscha. Samma dag som alla andra dagar. Men det är inte vad problemet är.

Idag är det tre år. 

Rättelse

Skulle ha varit tre år. Det känns så otroligt blandat. Allt gör det för tillfället. Och det är bara lite mer än en vecka kvar. sen tar det slut. All jävla misär. Kan man ju hoppas.

För tre år sedan. Åh hå, vad jag var lycklig. Det är helt absurt. Det går inte att beskriva. Och utan att tveka sätter jag mig i sätet igen.

Och det snöar. Fortfarande. Som om det någonsin skulle förändras. Eller sluta.

Ord hit och ord dit. Jag har i alla fall all choklad man kan tänka sig. Bra. Då blir jag fet. Bra. Då fryser jag inte.

Bara att göra något åt det va? Ah precis. Aha heart break. Jag vet inte vad jag ska skriva nu. Det känns pointless. Midnatt kom och midnatt går. Som alla andra nätter. Och jag har aldrig sovit sämre.

Och dom säger att lycka är ett tillstånd. Att vara ensam är också ett tillstånd. Det borde inte vara så svårt att ändra ett tillstånd. Ingen gör det åt mig. Så det är dags. Tillstånd ska förändras. Ett ska bytas mot ett annat. Och det är bara upp till mig. 

Tillstånd leder till känslor. Att vara ensam leder till ensamhet. Lycka leder till lycklighet (om man kan säga så). Och det är då det blir krångligt. Så allt har med tillstånden att göra, inte känslorna. För det kommer sen. Först tillstånd, sen känslor. 

Det snöar. Perfekt.

Jag har klippt mig. Jag ska till jobbet. Utsidan kan vara ett tillstånd. Min ska förändras, och så kommer insidan att bli finfin. Vi hörs. Nu ska tillstånd förändras. 

(Fast det säger inte att jag inte mår skit. För det gör jag. Så många val.)